Mot Usquebaugh Lyrics

Gyllene åkrar, nyslagna och badande i soljus - vi kisar
Andra blicken skymtar fält och rusande skogar, täckta av snö
Snö, piskald av skummande bränningar där timrade stugors fönster iakttar
Dricker ur minnet, tankar om en god stundande tid. Färdas långsamt, men leende

Halm och honung, salt och sorg
Torv och tång, en eftersmak så lång
Ett svidande skri av nostalgi
Glasen är tomma, sinnena fromma

Flutande sol bränner got och lungorna fylls av det glödande
Vi färdas fram mellan byar, genom landskap - ur vinterns oas till et värmande glas
Och alltsom snökaos anfaller vårt fönster delar vi denna stund
Att en dag tillsammans resa till Uisge Beathas hemland

Torv och tjärä, skratt och sång
Sälta, en ton olja och tapper gom
Mossig slättmart satt i brand
Gammal skuta, soltorr på strand

Mina vener, mina artärer och hjärnan likväl genomfars av whisky och jag andas min själ
Jag hör vindarna skrika och spottas i ansiktet av ett upprört hav och dränker vemodet av
alt vara i denna obesvarade naturromans, Kraft och mod fyller mitt upproriska blod. Med
en butelj Ardbeg anno 1923 kan jag med klara ögon se med twåsiffrig geist i mitt omlopp

Vi blinkar trött mot en gryende dag, simmandes uppströms i guld och syra
Ett antal hyllrader från eau de vie kommer vi jämt förbli i Dalarnas agorafobi
Gammalt damn och minnen som ständigt spelar detta ledmotiv
Om vi nya i detta gamla något kunde så
Kunde så...
Kunde så...
Så skulle vi en gång skörden få slå
slå upp en till!
Skål!