ID
PW
Login  Register  Help
My album reviews/comments My collection My wish list
Finntroll - Ur Jordens Djup cover art
Band
Albumpreview 

Ur Jordens Djup

(2007)
TypeStudio Full-length
GenresFolk Black Metal
LabelsSpikefarm Records
Album rating :  90 / 100
Votes :  1
Lyrics > F > Finntroll Lyrics (76) >

Ur Jordens Djup Lyrics

(11)
Submitted by level DevilDoll
1. Gryning (Dawn)
[Instrumental]

[English translation:]

Dawn
2. Sång (Song)
Fran en tid da allt var gryning.
Den tid som människobarn glömt.
Som en gyttja fran urtids famn.
En tid ingen kan, en tid utan namn.

I grottans djup ni legat da.
När trollfolk i vildmarken steg.
Da var ni i talen fa.
Da mitt folk gick ytans väg.

En svart hemlighet i forntids skygga.
Dold i glömska nu stenen läro mej.
Om trollkungens krig mot en giftig sugga.
Ty stenen viska den ljuga ej.

Ur sanningens källa jag tar min dödssup.
Den fylla mina lungor, den fylla min trut.
Ur sanningens källa, dunkel och djup.

[English translation:]

Song

From a time when everything was dawning
The time the human children have forgotten
Like mud from the embrace of time in memoriam
A time no one knows, a time without a name

In the deep caves you were lying
When trollkind roamed the wilderness
You were few in numbers
When my people went to the surface

A black secret in the shadows of ancient times
Forgotten knowledge the rocks now teach me
About the Trollking's war against a poisonous pig
The stone whispers, but it tells no lie

From the well of truth I now take my drink of death
It fills my lungs, it fills my snout
From the well of truth
Darkness and depth
3. Korpens Saga (The Raven's Saga)
Jag sag min här av troll och vätte.
Slappa spjut sa langt ögat mätte.
Tusende kroppar alla döda och svala.
Min arme ur skogen nu lag i dvala.

Da sjöng honan mörk en sang av hat.
Hon lovade bort gravor själar till mat.
At en dyster ande ur springornas rike.
En runa ristades aldrig skadats en like.

Som en blixt i natten av eldens färg.
En kraft som kväljde i kött och märg.
En tunga av illdad och sottig svärta.
Nu hördes et skrik av tusens smärta.

Skogens topp och klippans kant som värn.
Svart som askmoln och skogens tjärn.
Fjädrar nu spreta där skinnet voro.
Till tiders slut de nu ropa sin oro.

Sa miste rivarn sin bror av kamp.
De flög sin väg till världens kant.
Av ett glömt och fasligt trolldoms dad.
Det förkolnade sinnet kände ingen nad.

Nu faller skyars svarta mästare.
Slagsfältets kall och likets kyla.
Än fulla av slagens rus och svekets hat.
De gnaga utan ära pa krigets ruttna mat.
... till Tiders ände.

[English translation:]

The Tale Of The Raven

I saw my horde of trolls and wraiths
Bent spears as far as the eye can see
A thousand bodies all dead and cold
My forest army now lies in hibernation

Then she sang a dark tune of hate
She promised gifts, souls for food
To a somber spirit from the kingdom of twilight
A rune etched, one never before seen

Like a lightning bolt in the night with firey color
A force that swells in flesh and marrow
A tongue of ill omen and black stains
Now heard are screams of thousands in pain

Treetops and mountain peaks for leverage
Black as thunderheads and forest bogs
Feathers sprouting where skin once was
Til the end of time they proclaim their worries

So did the shredder lost his brother in war
They flew to the edge of the world
By a forgotten and sinister magic
The charred spirit felt no remorse

Now falls the master of black skies
The call of the battle and the chill of the corpse
Still filled with the heat of battle and burning hate
They feed without honor on the rotting remains of war

...until the end of Time
4. Nedgång (Downfall)
Urberget gav en gava stor.
I jorden och vattnet.
I mörkrets källa jag sanning fann.
Min födosaga da blev sann.

Trettio dagar och trettio nätter.
Jag klättrade mot jordens famn.
Den hornkrönte vandrade pa dyster sten.
En som sanningen smakat och blivit ren.

Jag sag solens och manens steg.
Jag sag sanningen en dyster väg.
En runa spadde krig och fasa.
En runa talde till mej om blod och raseri.

Jag sag solens och manens steg.
Jag sag sanningen en dyster väg.

Nedgang.
Nedgang.

En runa spadde krig och fasa.
En runa talde till mej om blod och raseri.

[English translation:]

Descent

A great gift of the ancient mountain
In the earth and the water
In the well of darkness I found truth
My story of birth came true

Thirty days and thirty nights
I climbed towards the depths of the earth
The horn-clad one walked solemnly
One that has tasted the truth and become cleansed

I saw the path of the sun and the moon
I saw the path of truth, so lonely
A rune foretold war and horrors
A rune told me of blood and rage
5. Ur Djupet (From the Depths)
Förbannad och glömd.
Evigheten, ensamheten.
Jag tog mina steg.
Sista men första.

Tusen och trettio steg.
Mot jördkarnans Brinnande valv.
Den skalv, den skalv.

Da visade sig, modern i djupet.
Sa dold, sa hemig.
Om henne jag talt inget mer.
Ty om moderns visdom sjunga.
Inte en levande själ.

Ur vad jag trott.
Min undergang bliva, jag steg och kände kyla.
Ett ljus sa längtat.
Ett ljus sa ljuvt.

Jag sprang ner en älg.
Under manens skära.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens glöd.
Den brände mitt svalg.

Ilskan klöste och mitt hjärta brann.
Hämndens tid kommit.

Ty blod för blod.
Var hämndens hamn.
Da ristade jag mitt skinn.
Med urgudens namn.

Med urgudens namn.

Jag sprang ner en älg.
Under manens skära.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens glöd.
Den brände mitt svalg.

[English translation:]

From The Deep

Damned and forgotten
Eternity, loneliness
I walked the steps
Last and first

A thousand and thirty steps
towards the burning chambers of the deep
The tremors, the tremors

Then appeared the mother of the deep
So hidden, so secret
About her I say no more
Of the mothers wisdom sings
No living soul

From what I thought
Would be my demise, I arose and felt the cold
A light so yearned
A light so soothing

I took down a moose
Under the crescent of the moon
And drank its lifeblood so warm
Like the embers of the deep
It burned in my throat

Rage slashing and heart burning
The time of vengeance has come

Blood for blood
was the shape of vengeance
I etched into my skin
The name of the ancient God
The name of the ancient God

I took down a moose
Under the crescent of the moon
And drank its lifeblood so warm
Like the embers of the deep
It burned in my throat
6. Slagbröder (War-brothers)
Som ett djupt vral fran ett avgrund av hat.
De glömdas själar steg, en för en, man för man, döda utan fred.
Tog till vapen, tog till sköld, ett hav av illvillig dödlös man.
Hatets och sotens arme.

De fann min väg de springa min skog.
Under manens röda glöd.

Jag slog dem ner vag för vag, inga själar i ro.
Ett spjut ej räckte till denna kamp.
Korpbröder hört nu klingors spel.

Snart himmelen täcktes av brödar mina.

En kamp det blev, en sista gang.
Brödrarna stod där sida vid sida.
Himmelen danade, en väldig sang.
Korpnäbb och klinga da tog sin föda.

De stred till seger för en slutlig ära.
Ty denne seger än korpen bära.
En kamp det blev, en sista gang.
Brödrarna stod där sida vid sida.
...?

En kamp det blev, en sista gang.
Brödrarna stod där sida vid sida.

Himmelen danade, en väldig sang.
Korpnäbb och klinga da tog sin föda.

[English translation:]

Brothers Of War

Like a deep call from an abyss of hate
The forgotten souls arose
One by one, man by man, dead ones without peace

Armed with weapons, armed with shields
A sea of sinister undead men
The army of hate and ashes

They found my path, they ran through my forest
Under the red gloom of the moon

I felled them wave by wave, no souls in peace
One spear could not win this fight
Brother Raven heard the song of swords
Soon the sky was darkened by my brothers

A fight it was, one last time
Brothers stood side by side
Thunder in the skies, a mighty song
Raven's beak and sword quenched their thirst
They fought til victory for the final honor
This victory is worn by the raven still
7. En Mäktig Här (A Mighty Horde)
Da jag rest mitt tryne mot den eviga skyn.
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma.
En här sa mäktig vid skogens bryn.
Fa denna syn ens kunnat drömma.
Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn.
Fran hornets läppar en mäktig ton.
Hären lystrade marscherade fram.
De gav sig mitt liv, bergets stamm.

En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben,
Fram, fram, fram.
Blodet nu rinna i floder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.

En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
I ar de vandrat, krigets väg.
Blod ur väst och guld fran öst.
Da en tjärn som var manens lek.
Blev segerns slut och ett digert svek.
Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.

Blodet nu rinna i flöder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.

Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.

Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.

[English translation:]

A Mighty Horde

When I raised my snout towards the eternal sky
I heard a sound I can never forget
A mighty horde at the edge of the forest
Few could even dream this sight

I took my spear, I lifted my horn
From the lips of the horn came a mighty call
The horde listnened, marching forward
They gave me their lives, the tribe of the mountain

A gift from the spirit of the ancient mountain
A forgotten pact
Now they are dragged forth on gnarled legs
Forward! Forward! Forward!

Blod runs like a river
Over the land and the streams
A betrayal now sensed by the wise ones
Few ears listened then

A gift from the spirit of the ancient mountain
A forgotten pact
Now distant lands are closer
Forward! Forward! Forward!

For years they have wandered
The path of war
Blood from the west and gold from the east
Then a bog where the moon played
Became the end of victory and a bitter betrayal

She waded in the mud of ancient times
Torn her hair with snake venom
Drained souls and the courage of armies
It has been her abyss for a thousand years

A gift from the spirit of the ancient mountain
A forgotten pact
Now they are dragged forth on gnarled legs
Forward! Forward! Forward!

Blod runs like a river
Over the land and the streams
A betrayal now sensed by the wise ones
Few ears listened then

A gift from the spirit of the ancient mountain
A forgotten pact
Now distant lands are closer
Forward! Forward! Forward!
8. Ormhäxan (The Serpent Witch)
I en svart tjärn vid furors rot
Hon stod tjärad och täckt av sot
En giftig sugga, en ettrig mara
Den vackraste skugga ur jordens djup
Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek

Hon ristade mitt kött, hon drack mitt blod
En stekande klinga i hjärtats kött
Jag blivit offrad till henne, denne
Giftige mask som gör allt dött

Ormhäxan, hon drack mitt blod
Ormhäxan, hon vid tjärnen stod
Ormhäxan, täckt av sot
Ormhäxan, vid furors rot

Ett svek oväntat nu fällde mig
Jag föll sargad och livlös
Allt var dött utom en gnista blott
I själen dit uranden livet sått

Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek

Mitt blod ner i tjärnen rann, den svartare än svart då blev..
Mitt blod ner i tjärnen rann, den svartare än svart då blev..

I en svart tjärn vid furors rot
Hon stod tjärad och täckt av sot
En giftig sugga, en ettrig mara
Den vackraste skugga ur jordens djup

Ormarna knyckte och ormarna grep
Slingrande ur hennes sköte
Som hornkronor, som spindelns ben
Som nattens slingor ur jordens djup, hon skrek

Mitt blod ner i tjärnen rann, den svartare än svart då blev..

[English translation:]

The Serpent Witch

In a black bog by spruce roots
She stood covered in tar and soot
A poisonous sow, an unrelenting nightmare
The most beatiful shadow from the depths of the earth

The snakes strike and the snakes grip
Slithering from her head
Like a crown of horns, like spider's legs
Like the night arisen from the depths of the earth she screamed

She etched my flesh, she drank my blood
A searing blade in the heart's flesh
I was sacrificed to her, this one
Poisonous worm that kills all

A sudden betrayal brought me down
I fell gnarled and lifeless
Everything dead except a small spark
In the soul where the ancient spirit planted life

My blood flowed into the bogs
it turned blacker than black
9. Maktens Spira (Spear of Might)
Jag sprang med brisen.
Mot norr den eviga isen.
Jag fann en dalgang.
En massiv spricka.
Masarna visade vägen ur skyn.
Da mötte jag isen.
Da fann jag hav.
En storm steg ur vagors djup.

En hemlighet om maktens spira.
Urgudar nu ristat genom mej.
Sparet in i isen gick.
Djupt mot dess frusna kärna.

(Där den stod evigt stel.
Gick en fara in med flodens ström.
Ner mot det bla jag vandra.
Isen i mina adror fär dagar tio.)

Där fanns en grotta, en faslig sal.
I grottans mitt han stod.
Som djupet kallat ur stjärnors ljus.
Krigarren mäktig fran rymders sus.

Ur hans frusna hand jag tuggat.
Ett spjut fran en ändlös plats.
Ett skrik ett dan fran spjutets blad.
Maktens spira med stjärnors rad.
Tusende steg mot jordens yttre.
Fran djupet jag än en gang steg.
Nu grinet ej släckas fran detta tryne.
Ett slag nu badas, snart slutförs allt.

[English translation:]

The Scepter Of Might

I ran with the wind
Northward, the perpetual ice
I found a valley
A massive gash

Seagulls guided me from the sky
Then I met the ice
Then I found the sea
A storm arose from the deep waves

A secret of the scepter of might
Ancient Gods now etched through me
The trail went into the ice
Deeply towards it's frozen core

There it stood, forever unmoving
Followed a crack and the flowing water
Down towards the blue I wandered
The ice in my veins, for ten days

There was a cave, a ghostly chamber
In the middle of the cave he stood
Which the deep has conjured from the light of stars
The mighty warrior of the void

From his frozen hand I ate
A spear from an endless place
A cry, a rumble from the blade of the spear
The spire of might with a row of stars

Thousands of steps towards the the surface
From the depths I once again arose
Now the grin of my snout will not be extinguished
A battle now beckons, soon all will be finished.
10. Uunder Två Runor (Under Two Runes)
Jag tog mina steg i gyttjans mark.
Tusende korpar i mörker sky.
Ett träsk med dödens skugga.
Där lag min hämndens stund.

Inget gift mej dräpa.
Inga svekfulla dad.
Spjutet med stjärnors prakt.
Trollet med rymders makt.

Jag sag nu en grop en ström.
Tog min vrede och lät mossan svälja.
Under fanns en passage en klyfta.
Jag lät den dra mig in.

Mot djupets sköte for jag än en gang.
In i djupet av urtids minne.
Mot gudens djup mot hämndens stund.
Där grep nu klor av skuggors mara.

Hon drack mitt blod.
Hon stag min makt.
I eld sa bla.
Jag vred mej loss.

En urgud som nu skickat mej.
Hon klöste mitt jag min innersta eld.
Da tog jag mitt stjärnors spjut.
Med all min kraft jag skar.

Ty sa som det var jag sag.
Urguden och ormars häxa.
Genom samma blodiga mun de talt.
En ristad under tva runor.

En hämnd jag ej nu fatt.
Men orden ej förgatt.
Jag blev kung med runors makt.
Genom hämndens och hatets pakt.

Urgudens gava.
Runors makt.
Mot manen i av steg.
Trolldom född igen.

[English translation:]

Under Two Runes

I took my steps in the land of mud
Thousands of ravens in the dark sky
A swamp in the shadow of Death
There lay my moment of vengeance

No poison kills me
No devious advice
The spear with pride of stars
The troll with the power of the void

I saw a hole, a stream
Took my wrath and swallowed the moss
Below was a passage, an opening
I let it draw me in

Towards the deep embrace I traveled once more
Into the depths of ancient memory
Towards the depth of the God, towards the time of vengeance
There gripping were the claws of shadows' nightmare

She drank my blood
She stole my power
In fire so blue
I wriggled free

An ancient God who now sent me
She tore from me my inner fire
Then I took my spear of stars
With all my might I slashed

I saw the truth for what it was
The ancient God and the witch of serpents
Through the same bloodied mouth they spoke
As one, etched under two runes

No vengeance came to me
But the words were not forgotten
I was made king with the power of runes
Through the pact of vengeance and hatred

The gift of the ancient God
The power of runes
Towards the moon I ascended
Magic born again
11. Kvällning (Dusk)
[Instrumental]

[English translation:]

Duskfall
Info / Statistics
Bands : 28,303
Albums : 101,899
Reviews : 6,574
Lyrics : 94,545
Top Rating
 Angra
Rebirth World Tour - Live in Sao Paulo
 rating : 89.9  votes : 21
 Dark Moor
The Hall of the Olden Dreams
 rating : 85.9  votes : 19
 In Flames
Clayman
 rating : 84.5  votes : 45